Tankar om sociala medier

Sociala medier är en het potatis som många vill sätta tänderna i. Problemet med heta potatisar är att man lätt kan bränna sig om man inte är varsam.

Det kallas för sociala medier just för att det finns någonting socialt i mötet mellan människor över nätet. Vi delar med oss av saker, visar upp våra mest personliga sidor och konverserar med människor som om det skedde i vårt eget vardagsrum. I vardagsrummet vill vi inte ha oinbjudna säljare som försöker överrösta våra vänskapliga samtal med erbjudanden, eller predikar om sin egen övertygelse. Det är inte socialt. Oinbjudna gäster slänger vi ut, eller ignorerar.

Tänk dig sociala medier på det här sättet. Omvandla din organisation från att vara en oinbjuden gäst till att vara någon som deltar i samtal och fyller en funktion i vardagsrummet. Det måste finnas en anledning till varför organisationen väljer att blogga eller startar en Facebook-grupp. Man måste ha tydliga riktlinjer, mål, förhållandesätt och policies till sociala medier som gäller såväl anställda som ledning.

Sociala medier är inte ”ännu en kommunikationskanal”. För att en insats ska fungera krävs det att man aktivt lyssnar på de diskussioner som pågår kring det egna varumärket, tjänsten eller produkten. Det är också genom att lyssna som vi inser att det primära målet med att finnas tillgängliga genom sociala medier är att starta en diskussion och nå ut med ett budskap. Organisationen ska inte enbart leverera svar som man tror att målgruppen är intresserade av, man måste också aktivt jobba med att söka upp frågeställningar och funderingar som finns.

Visst är det svårt att mäta return on investment på sociala medier och det kan mycket väl vara så att de mest effektiva insatserna är de som är allra svårast att utvärdera. Men är det verkligen en anledning eller ursäkt till att inte finnas tillgänglig?