Tankar om engagemang

Jag har under dagen anlänt till Gotland och det första jag gjorde var att gå på LSU:s seminarium om ungdomars samhällsengagemang och delaktighet – frågor som varje organisation bör fundera över och dra slutsatser från.

Alla i panelen var eniga om att samhällsengagemanget inte alls har minskat, snarare en liten liten ökning – lite beroende på hur man mäter.

Jag har tidigare kommit i kontakt med forskning och böcker som Erik Amnå skriver och ska man arbeta med värdebaserad kommunikation så kan jag varmt rekomendera hans bok Jourhavande medborgare.

Erik Amnå beskriv hans tankar utifrån hans forskning att vi numera är ett slags jourhavande medborgare som har ett starkt engagemang, som är redo att hjälpa till och göra en insats, om vissa kriterier uppfylls.

Från Örebro Universitets hemsida hittar jag följande:

Samhället och olika institutioner förändras och även medborgaren byter skepnad.
- Den jourhavande medborgaren finns men utvecklas från plikttrogen till självförverkligande, sa Erik Amnå och beskrev sex faktorer som formar jourhavande medborgare, människor som är beredda att göra insatser för demokratin.

1. Man bör – plikten är central för engagemanget.
2. Jag måste – det här är en viktig fråga, jag upprörs av den.
3. Jag kan – jag har en förmåga att åstadkomma något.
4. Jag behövs – man är efterfrågad, andra människor säger att jag kan göra något.
5. Det går – effektiviteten, mitt engagemang får något att fungera bättre.
6. Det ger – engagemanget är meningsfullt och ger något tillbaka.

Hur formulerar din organisation era budskap utifrån att dessa faktorer? Hur presenterar ni lösningar på de problem som er målgrupp ser (enligt 3:an och 4:an).

På seminariet var även Sofia Dahlgren från Ung Pirat. Samtalet handlade om hur Ung Pirat och även Piratpartiet på kort tid lyckas samla så oerhört många anhängare och även medlemmar. Från publiken ställdes en fråga i stil med:

- Jag är aktiv inom socialdemokraterna och sitter nu och funderar på hur vi ska organisera oss för att locka till oss fler ungdomar och jag slås av att ni (Ung Pirat) ändå valde föreningsformen.

Jätteintressant fråga. Svaren från Sofia och övriga panelen var nog att själva organiseringsformen är minst sagt sekundär. Det är sakfrågan som är primärt. Brinn först, organisera därefter.

Jag satt själv och tänkte att partiernas största problem är nog inte deras organisationsform. Hur tänker ni? Hur får ni era organisationer att vara relevanta? Hur får ni era organisationer att spela samma roll i dag som när de bildades? Och spelar de en annan roll eller rent utav kanske ingen roll alls – är vi då redo att lägga ner organisationen?

Hur många organisationer läggs ner? Egentligen? Men det är en annan fråga och inte så PR-relaterat.