Stockholmsinitiativet blev årets förvillare
Föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF) har som uppgift att främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat. De vill bekämpa “alternativa sanningar” och ovetenskapliga påståenden. Föreningen startade 1982 som ett upprop till förvillande vetenskapsfientlighet och som en början på en ny folkrörelse. Föreningen har väll inte fått något rungande genomslag i medier- förrutom då de varje år delar ut de egenstiftade priserna årets folkbildare och årets förvillare.
Så gjorde de även i år, närmare bestämt igår. Till årets folkbildare utsågs Åsa Vilbäck. Hon prisas för sin insats i det egna programmet Dr. Åsa på SVT för att hon på ett sakligt och informativt sätt beskrivit sjukdomar och behandlingar.
Till årets förvillare utses utses lobbyorganisationen Stockholmsinitiativet. En del av motiveringen lyder såhär;
De väljer att istället för vetenskap sprida konspirationsteorier och återberätta lösa anklagelser mot seriösa forskare inom klimatområdet. Om ny forskning visar att dagens klimatförändringar inte beror på mänsklig aktivitet vore det en sensation som förtjänar att granskas från alla vinklar. Stockholmsinitiativets ensidiga och ofta felaktiga rapportering av endast sådant som kritiserar klimatvetenskap, motiverar en förvillarutmärkelse.
Tidigare utnämningar som årets förvillare har bland annat gått till Ella Bohlin, dåvarande ordförande i KDU för “hennes vilja att jämställa skapelsetro med vetenskap i svenska skolor”, till Annika Dahlqvist aka. “fettdoktorn” för “att ha uttalat sig på ett ovederhäftigt sätt om kopplingen mellan kost och sjukdom” och Amelia Adamo för “den okritiska journalistiken i aftonbladets söndags och hälsobilagor”.
Utan att lägga någon värdering i de givna utmärkelserna tycker jag att det är ett briljant sätt att få uppmärksamhet och publicitet kring de frågor föreningen jobbar med. Att instifta egna priser/utmärkelser eller komma på egna högtider/bemärkelse- eller årsdagar är ett bra sätt att själva sätta agendan kring viktiga frågor. Istället för att vänta på att någon annan debatterar de viktiga frågorna eller att svara på en redan pågående debatt ges chansen att själv styra vad som diskuteras. Att komma på egna högtider eller priser är både något som har stor potential att få uppmärksamhet i medier, något som kan leva vidare och refereras till i efterhand och ett enkelt sätt att engagera många- både personer i den egna föreningen eller privatpersoner. Något som återkommer år efter år har stor potential att växa och bli välkänt hos allmänheten. Ta till exempel kanelbullens dag, en dag som instiftades av hembakningsrådet för att hylla hembakartraditionen, som bara har 11 år på nacken men idag är en välkänd tradition som uppmärksammas av många butikskedjor, restauranger och får var och varannan svensk att gå hem och baka bullar.
Tack för feedbacken om årets utmärkelser som bra mediastrategi! Det är alltid svårt att veta vad som är effektivt för att nå ut bredare än bara de närmast sörjande. Det knepiga är att välja mottagare av utmärkelserna som kommer ge uppmärksamhet eller skapa det i framtiden. För den sakens skull är det bäst att välja kändisar, speciellt folk som arbetar i media som journalister. Ibland kan det dock hända att det finns andra som har gjort en större arbetsinsats för saken man vill belöna men som inte nått ut lika mycket, och det kan vara en svår bedömning. Vad gäller förvillarpriset så får man tänka på att man inte själv ger för mycket gratisreklam till de man inte vill uppmuntra. I fallet med Dahlqvist förra året var det dock ingen större skada skedd eftersom hon redan hade så mycket uppmärksamhet.
Ja, jag håller med om att det är effektivt att lyfta fram personer som redan syns och hörs. Samtidigt är det ett ypperligt tillfälle att lyfta fram goda exempel på personer eller organisationer som inte annars får synas och på så sätt kasta ljus på icke debatterade frågor. Men då får man jobba desto hårdare för genomslaget. Vinkel på nyhet och noga genomtänkta kanalval är minst lika viktigt för att få publicitet.