Om vikten av rätt talesperson och budskap vid kriser

Ingen kan ha undgått den senaste tidens kritik mot Röda korset och det arvode styrelseordförande Bengt Westerberg tar ut.  Bland annat har den kände finansmannen Roger Akelius öppet kritiserat Bengt Westerbergs uttalande om att arvodet beslutas av stämman (och därmed inte är hans ansvarsområde) och att om inte han får arvodet så skulle någon annan få det. Roger Akelius har, som bekant, donerat 100 miljoner kronor till SOS-barnbyar för uppbyggandet av Haiti efter att ha gjort en grundlig research av olika humanitära hjälporganisationer, där bedömning av organisationernas styrning och ledning har varit av stor vikt. I det läge som Röda korset just nu befinner sig i kan rätt kommunikation göra mycket för att rädda situationen.

I ”Kvällsöppet med Ekdal” förra veckan berördes bland annat ämnet hjälporganisationers trovärdighet. I panelen fanns bland annat SOS-barnbyar och Röda korset. Här fanns ett ypperligt tillfälle för Röda korset att bemöta den kritik som har uppstått och ge en förklaring till varför organisationen valt att göra saker på det sätt som nu alltså kritiseras. Tyvärr utnyttjade Röda korset inte tillfällets fulla potential och gjorde, enligt mig, några misstag:

Val av talesperson – Det går inte att sticka huvudet i sanden och tro att problemen försvinner. Visserligen är det viktigt att vid kriser inte direkt skicka ut det starkaste kortet man har (i form av VD, styrelseordförande osv.) men Bengt Westerberg borde ha deltagit i programmet för att svara på frågorna och ge en förklaring av situationen. Istället valde organisationen att skicka en medarbetare som inte ens sitter med i ledningen samtidigt som SOS-barnbyar och andra organisationer var representerad genom sin styrelseordförande/generalsekreterare. Detta gjorde att Röda korset aldrig ägde diskussionen på samma sätt som de andra paneldeltagarna.

Rätt budskap – Det är ytterst viktigt att budskapen som förmedlas är relevanta för situationen. Under ett debattprogram får varje deltagare kort om tid på sig för att ge sin bild av en händelse/situation och därför är det kritiskt att redan från start förmedla kraftfulla budskap. För Röda korsets del handlade debatten till stor del om kritiken av arvodet för Bengt Westerberg och att då börja med en presentation av organisationen med antalet kontor osv. är inte relevant och fick mig att tappa intresset ganska fort. Det var först i slutet av debatten som vi fick veta att arvodet för Bengt Westerberg inte kom från insamlade pengar. Detta tycker jag borde ha framkommit redan i början av diskussionen. Tyvärr fick vi inte heller reda på var pengarna till arvodet kommer ifrån och jag funderar fortfarande över detta.

Att ge sig på andra och komma med undanflykter – Hade Röda korset gett en trovärdig förklaring till beslutet kring arvodet hade mycket varit räddat men istället valde organisationen att säga att pengar behövs för att locka kompetens till styrelsen. Detta tycker jag är en dålig undanflykt och även ett angrepp på de organisationer som väljer att inte betala någon ersättning till sin ledning. Skulle pengar vara avgörande för kompetens i ledningen? Jag tvivlar på det.

Med detta sagt tycker jag att Röda korset gör en strålande humanitär insats och fortfarande har ett förtroende ibland allmänheten. Dock är det viktigt att inte urholka detta förtroende genom att vika undan för kritik. Transparens, öppenhet och ärlighet pratar vi idag mycket om när det gäller företagsvärldens agerande och detta gäller i allra högsta grad även organisationer.