Kommunikation – Hur funkar det?
Många som har läst grundläggande kurser eller liknande kring kommunikation har troligtvis sprungit på Shannon och Weavers (uttalas Shannon AND Weavers*) gamla kommunikationsmodell från 1949, här lånad från Wikipedia:
Den här modellen är väl numera gammal som gatan och rätt slaktad i olika sammanhang. Men innan vi går in på det, vad ser ni för vinster alternativt problem med denna modell?
* Obs! Skämt.
Själv har jag aldrig haft anledning att skrota den. Den visar i en metafor varför budskap inte går fram. Användbar förenkling.
Det kan förstås förklaras mer konkret och verklighetsnära eftersom ”bruset” sitter i mottagaren och att kommunikationen alltmer är dubbelriktad etc.
Själv har jag större problem med McLuhan.
Ett problem med modellen är väl att det blir allt svårare att definiera sändare och mottagare i en värld där alla relativt jämlikt kan nå ut med sin kommunikation.
Ja och en miss är väl att det inte är mkt till kommunikation. Det är envägskommunikation, eller så kallad information. :)
Trots bristerna i modellen är det många i folkrörelsesammanhang som behöver få upp ögonen över att det faktiskt finns störande ”brus”.
Så helt värdelös är den inte.
Nä, det stämmer Stanley, men den behöver kompletteras. Den togs fram under massmediernas stora era, då ett budskap sändes ut och togs emot. Det är inte så enkelt längre.
Visst, den förenklar kanske för mycket, men vilken annan modell kan på ett begripligt sätt förklara detta med kodning och avkodning. Har själv använt modellen i många utbildningar för att förklara just detta, och då fungerar den.