Hur man säljer godis till barn
En gång per år iklär jag mig rollen som lägerchef ihop med min kompis Anna. Vi är ansvariga för Vänersnäslägret, som arrangeras av IOGT-NTO-rörelsens Juniorförbund (populärt kallat för Junis) i Älvsborgs och Göteborgs distrikt.
På lägret finns en mindre kiosk där de ca 85 barn och ca 30, minst lika godissugna, ledare några gånger per dag får stilla sitt sockerberoende till en billig penning. Vid årets lägerdisco (på torsdagen, lägret började söndagen) noterade vi att de inköpta godishalsbanden sålde dåligt. Vi har en stor oöppnad påse kvar som vi ville bli av med.
Hur göra? Jag grävde djupt (inte särskilt djupt) i min PR-skalle och funderade på vad vi sysslade med, förra årets på Berghs… Vad var det för ord som alla grupper använde i samtliga redovisningar?
Jo, opinionsbildare. Smaka på ordet… opinionsbildare…
Vilket magiskt ord. Det handlar helt enkelt om att det finns personer som andra människor ser på och inspireras av. “Om hon eller han har på sig de kläderna så måste det vara okej.” “Om Lill Lindfors är goodwillambassadör för Unicef så måste de ju vara rätt vettiga”.
Varför skänker klädföretag gratis kläder till de största modebloggarna? Jo, de är enorma opinionsbildare inom modebranschen. Eller när klädmärken marknadsförs i princip enbart genom att skate- och snowboardeliten har på sig rätt kläder…
Hur kan man använda sig av opinionsbildare inom den ideella sektorn? Jag vet inte. Men som del av nykterhetsrörelsen har jag de senaste åren läst följande artikeln typ hundra gånger “Inne att vara nykterist! Flera kändisar är nyktra…” så räknar de upp standardexemplen som Doreen Månsson, Björn Gustafsson, Adam Tensta, Cissi Wallin, etc… OM det hade varit så att det var nykterhetsrörelsen som hade planterat dessa artiklar hade det varit oerhört snyggt PR-arbete med opinionsbildare som metod. (Funderar starkt på om det inte är IQ som ligger bakom dem, nu när jag tänker på det.)
Det börjar bli allt mer acceptabelt för kändisar att gå ut som partister. Alltså som miljöpartist eller som moderat. I USA är detta vanligt, att olika kända människor visar sitt stöd för partierna.
Hur gick det då med halsbanden? Jo, de sålde som smör i solsken efter det att några ledare (på min inrådan) stödköpte var sina halsband! Discot var mycket lyckat men dock blev behovet av städning större… Godishalsband kan man ju nämligen skjuta iväg på varandra om man har rätt teknik… Rätt roligt faktiskt.
