Det missriktade engagemanget
Vi har bett Simon Brouwers, Kommunikationsansvarig på Röda Korsets Ungdomsförbund, att skriva ett inlägg. Här kommer det!
Förra sommaren genomförde Röda Korsets Ungdomsförbund en kampanj samband med OS i Kina med syftet att uppmärksamma brott mot mänskliga rättigheter. Annonserna gick i både DN och SvD under hela OS och syntes även i en hel del andra nationella medier. Kampanjen gick också på stortavlor i Stockholm under drygt två veckor.
Denna sommar hade vi ingen temakampanj, den kommer i höst, istället hade vi banners på Spotify. Syftet var att locka besökare till vår sajt och vi använde forumanpassade budskap såsom ”Öppna din dörr och säg att du vill ha mig här – Många som kommer till Sverige är barn som flytt utan sina föräldrar” eller ”Jag går och fiskar… – i många länder tvingas folk leta efter matrester i soptunnor ”
Ja, ni förstår. Annonserna hjälpte oss att öka besöksstatistiken för vår hemsida med över 3000 % – en smått overklig siffra.
Det konstiga är inte kampanjerna i sig. Det konstiga är reaktionerna. Under förra sommarens kampanj fick flera i personalen motta allvarliga hot från upprörda exilkineser runtom i världen. Och inte gick det bättre i år. Sommarens kampanjeffekter uppmärksammades först när ett flertal i vår styrelse och några från personalen började få hotfulla samtal där man ställde sig frågande till varför vi ville hjälpa ”de stackars invandrarna” och så vidare.
I vår drömvärld ser en ung engagerad människa våra annonser, reagerar, tänker till och bestämmer sig för att göra någonting för att stödja vårt arbete. Det starkaste ställningstagandet för oss är alltid ett medlemskap – och således är nästan alltid vårt mål med marknadsföringen att värva nya medlemmar.
Det vore helt fantastiskt om vi kunde få alla människor som lägger ner tid på att hota och trakassera att istället engagera sig i våra verksamheter istället. Frågan är bara vad som krävs för att vi ska lyckas med det?
Simon Brouwers
Kommunikationsansvarig på Röda Korsets Ungdomsförbund
Ta det som en uppmuntran att ni nått utanför era egna kretsar.
Med reklam förändrar man inte enskilda människors vilja och innersta tankar så radikalt.
Om det var något som jag tyckte framgick klart på senaste RÅMs kommunikationsworkshop var det att medlemmar och ombud efterfrågade arbete med internkommunikationen och utvecklande av den för att förbättra och underlätta för våra verksamheter. Jag minns inte någon som tyckte att attitydpåverkande kampanjer riktade mot allmänheten var något vi borde arbeta med.
Vi är en organisation som är väldigt duktiga på att bedriva verksamheter. Däremot är vi (som resultatet av alla kampanjer visar) inte bra på kampanjande och lobbande. Det finns en hel drös med organisationer som jobbar med sånt, men väldigt få som fyller vår nisch. Varför envisas vi med att försöka vara något som vi inte är?
Fantastiskt skriver Simon!
För mig utesluter inte extern kommunikation och intern kommunikation varandra! Det är viktigt att visa var vi står och kämpa för det vi tror på!
Att enskilda personer inom RKUF fått mottaga hot är både tragiskt och illavarslande.. Det är ju inte utan att jag undrar vart vårt samhälle är på väg? Samtidigt så det ett bra betyg på att vi träffat någon/några rakt in i deras ideologiska verkstad och kanske kan vi bidra till att personen i fråga tänker om.
Alla riktar inte hot, utan vissa tar till sig och bidrar till förändring, både för sig själva och för samhället. Det är dessa människor vi är på jakt efter!
Kämpa på!!
Vill inleda med att tacka för ett bra inlägg.
Nåväl. Håller med föregående talare om att det finns en del bra saker att hämta hem i att kampanjerna väckt så starka reaktioner. De negativa reaktionerna pekar ju på att organisationens påverkansarbete verkligen behövs.
Till Robert:
Är man på hugget så förankrar man detta internt och får det att svetsa samman organisationen. Bra internkommunikation är alltid förankrad i en organisations kommunikation med omvärlden och vice versa. Alltså är detta ett ett utmärkt case att lyfta internt. Arbetar man rätt kan det faktiskt stärka organisationen som helhet. Att uteslutande arbeta med intern kommunikation kan liknas med att stoppa huvudet i sanden.
Såklart aldrig kul att inblandade får mottaga hot och att man ska behöva må dåligt av att arbeta med dylika kampanjer. Men jag håller också med om att det är ett samhällsproblem och det vore tragiskt om de som håller på med idiotierna får igenom sin agenda genom att organisationer helt slutar med extern lobbying/opinionsbildning.
Eftersom nötterna frågar om varför ni hjälper de “stackars invandrarna” borde dom ju själva kunna lista ut anledningen till varför ni vill hjälpa. Just att det är synd om invandrarna ju liksom anledning nog att hjälpa till.
Att styrelsen och personal får motta hot visar verkligen att kampanjerna behövs! Fortsätt kämpa och låt inte orättvisorna få er att sluta.