Det kostar inte mycket att tänka till en gång till
Jag vill redan nu flagga för att denna text är av mer “personligt resonerande” än presentation av metoder och nydanande kunskap. #brasklapp (…som vi säger i Twittersammanhang, eller hur?)
I dagarna var jag på MR-dagarna (Mänskliga Rättigheter). En mässa för organisationer och av organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter. Lyssnade på några seminarier. Oerhört fascinerande innehåll, riktigt duktiga organisationer, MEN vad tråkiga presentationer, oförberedda paneler, ogenomtänkt upplägg…
Problemet är, när man är på tex MR-dagarna, det samma som under Almedalsveckan: Det finns så sjukt mycket att välja mellan! Programmen är ofta rätt tighta och man har redan prioriterat. Har man inte lyckats övertyga mig att jag har valt rätt seminarium under de första fem minuterna kommer jag att sitta där och fundera på hur jag snyggast ska smita ut ur lokalen…
Jag och Helene Sigfridsson (generalsekreterare för Makalösa Föräldrar, återkommande gästskribent här på nonprofit.se och tillika nyligen utsedd till Årets Singellobbyist) förfasade oss över detta fenomen under årets Almedalen. Vi kunde inte riktigt förstå:
- När man har bokat lokal…
- När man har fixat en panel (vilket det tyvärr nästan alltid är)…
- När man har lagt ner en smärre förmögenhet…
- När man dessutom lyckats få dit folk…
…varför tänker man inte en, två eller tre gånger till på innehållet? Varför siktar man inte på den där WOW-upplevelsen hos publiken? Jag gick inte från ett enda seminarium under förra årets Almedalen med ett WOW i kroppen…
Ja, det kanske inte alltid är så lätt att tänk i nya banor.. “Vi har ju kört paneldebatt tidigare och jag känner ju den där snubben i skatteutskottet…” Det är sällan det imponerar på mig faktiskt. Det är så lättköpta poäng man kan få om man vågar hitta på något nytt, något eget.
Jag frågade Helene om hennes bästa tips. Jag fick tillbaka fyra ord:
- pedagogik
- tydlighet
- tillgänglighet
- budskap
Ja. Det räcker faktiskt så. Tänk några varv till (gärna kring ovanstående fyra ord) och behöver ni mer konkret hjälp så hör gärna av dig till mig eller Helene.
Erik Wagner
- som vill bli överväldigad och inspirerad när han går på seminarier
Man undrar vilka som tycker sig stå för de mänskliga rättigheterna?
Jag hörde Denis Mukwege tala och blev hänförd. Det är han som jobbar för att hjälpa våldtagna kvinnor i Kongo till ett människovärdigt liv. (Fått FN:s pris för mänskliga rättigheter, Palmepriset mm.)
Det räknas säkert inte eftersom han inte arbetar politisk. (Även om han sågade regimen jäms med fotknölarna medan en kongressledamot hörde på.) Han är läkare på ett missionssjukhus.
Är de organisationerna över huvud taget med?